Det är måndag, och dan före dan före dopparedan. I fredags hade mina barn julavslutning i kyrkan. Jag satt där i bänken, tårögd, och lyssnade på små barnröster som sjöng Tre gubbar och Nu tändas tusen juleljus. Det var så vackert, så skört och så fullt av känslor. Samtidigt kände jag mig lite svajig i sinnet. Tankarna dras lätt till allt jag inte hunnit med, inte gjort, inte prioriterat, både jobbmässigt och privat. Vad kunde jag gjort bättre. Jag vet ju egentligen att jag borde se allt som faktiskt blivit gjort, men min hjärna har en märklig förmåga att gå på autopilot rakt mot bristerna. Julen har alltid varit en fin högtid för mig. Lite melankolisk, absolut, men varm och trygg. När mina föräldrar skilde sig strax innan jag var tonåring blev det några mer splittrade jular, men med åren landade det mjukt. Sedan länge firar mina föräldrar jul tillsammans igen, på ett sätt som känns både modernt och moget. Och nu, när jag har egna barn, ligger mitt fokus såklart på att föra vidare traditioner och att skapa nya julminnen tillsammans med dem.Häromdagen träffade jag en man på tåget och vi började prata. Det syntes att han levt ett hårt liv. Han berättade att han avskyr julen, eftersom den påminner honom om familj han inte längre har kontakt med, och om människor han älskat som inte längre finns kvar. Samtalet stannade kvar i mig. Jag känner en djup tacksamhet över att veta att jag ska fira jul tillsammans med min familj, och att vi kommer att vara trygga, varma och mätta. Att barnen kommer att få julklappar i överflöd. Samtidigt tänker jag på alla dem som inte har det så. På människor som är ensamma i jul. På barn som far illa under det som ska vara barnens högtid. På hur världen ser ut på så många platser just nu. Hjärtat värker.Enligt en Novus-undersökning gjord på uppdrag av Tinder och Jourhavande Medmänniska, har var fjärde svensk någon gång känt sig ensam och mått dåligt under jul och nyår. Om du vet någon som sitter ensam i jul, hör av dig. Bjud in, om du har möjlighet. Annars räcker det långt med ett telefonsamtal, ett sms eller ett mejl. Lite omtanke och några snälla ord kan betyda mer än man anar. Lite är alltid bättre än inget. Och om du kommer att tillbringa dagen på egen hand, kom ihåg att det är normalt att vara ensam på jul. Många människor är det, av olika anledningar som familjesituationer, livsval eller omständigheter. Det går att hitta sätt att njuta av dagen ändå.Några tips om du känner dig ensam i jul:Skapa din egen julDet finns ingen regel som säger att du måste äta janssons frestelse och se på Kalle Anka. Gör bara sådant du tycker om. Läs en bok, gå en långpromenad, se på film, ät något riktigt gott eller varför inte resa bort över juldagarna? Undvik sociala medierAndras inlägg kan lätt förstärka känslan av utanförskap, och sällan kommer något gott ur att jämföra sitt eget liv med andras polerade glansbilder i flödet. Tillåt dig själv att logga ut.Sök gemenskap genom volontärarbeteHade jag inte redan haft ett fast firande med min familj hade jag lätt gjort detta. Att hjälpa andra ger både mening och sammanhang.Gå till din lokala kyrkaMånga församlingar har öppna gudstjänster och erbjuder samtalsstöd, gemenskap, mat och fika under julen.Prata med någonOm du mår riktigt dåligt och känner ångest och oro finns hjälp att få, testa något av de här numren: Jourhavande Medmänniska: 08–702 16 80Jourhavande präst: ring 112 och be att bli koppladMind / Livslinjen: 90101 (telefon och chatt, dygnet runt)BRIS (för barn och unga): 116 111 Och när allt kommer omkring, försök komma ihåg att julafton trots allt bara är en dag som alla andra. Känslor får ta plats, sitt ned i båten, det är okej. Och det går över < 3Läs också: Min födelsedag och besök i kulturkvarteren
