Det var en strålande snart i slutet av-februaridag i Stockholm när min familj och jag promenerade över Djurgårdsbron för att besöka Liljevalchs vårsalong. Solen glittrade över isen och luften var precis så där krispig som den kan vara när vintern sakta börjar släppa taget. Jag har några säkra hållpunkter som markerar säsongernas skiften. Inte vårtecken i traditionell mening, men mer kulturella milstolpar. Köpenhamns modevecka är en. Vårsalongen på Liljevalchs är en annan. Häng med in! Det första verket som möter en är Tindra Englunds installation “Don’t Forget to Wash Your Hands!”. En stenfontän där en blodröd vätska rinner ner i ett handfat. En "blodig" tvål och en handduk bredvid, hu. Direkt sätts tonen av något kusligt och surrealistiskt. Det är tydligt att vi befinner oss i en osäker tid, den insikten präglar många av verken. "Soldaten" av Olga Hassan. "Crocodile camping" av Joel Karismaa. Den här målningen med krokodiler i Adidaskläder som sitter vid en lägereld och grillar i skogen upplever jag som både humoristisk och lite obehaglig på samma gång. Det lekfulla och det hotfulla existerar parallellt. Min man var spekulant på den här tavlan men dessvärre var den redan såld. Såhär beskriver konstnären själv sitt verk: "Jag utgår ofta från rädsla som något vardagligt och oreflekterat – sådant vi bär med oss utan att riktigt veta var det kommer ifrån. I det här verket blev krokodilen en symbol för rädslor som är äldre än oss själva: biologiska, inlärda och traderade, men inte alltid relevanta i nuet.Humor är ett viktigt verktyg i mitt arbete. Genom att placera det hotfulla i ett nästan absurt sammanhang kan jag förskjuta maktbalansen. Det som skrämmer blir mer mänskligt och hanterbart. Jag är intresserad av vad som händer när man närmar sig det obekväma istället för att hålla det på avstånd.Jag hämtar mycket ur egna erfarenheter och ur hur samhället förhåller sig till utsatthet och avvikelse. Hemlöshet och psykisk ohälsa betraktas ofta med samma rädsla och misstänksamhet som något farligt." Performancekonstnären Karolina Willebrand Vinnberg har inspirerats av Marina Abramović och hennes ikoniska verk The Artist Is Present, där Abramović satt tyst vid ett bord på Museum of Modern Art och lät besökare slå sig ner mitt emot henne. Willebrand Vinnbergs installation fungerar enligt samma princip. Tyvärr var hon inte på plats den dagen vi var där, annars hade jag gärna satt mig ner. Djur och natur är som så ofta närvarande i många verk. Vackert, men här finns också något förvridet. Min sexåriga dotter stod länge, djupt koncentrerad, och betraktade den här papier maché-skulpturen av Enya Borg, men drömde sedan mardrömmar om den. En konstnär jag upptäckte på Liljevalchs vårsalong förra året och fastnade starkt för är Sten-Yngve Johansson, som även i år finns representerad med sin målning “Hotet”. Jag upplever att Sten-Yngve har en helt unik förmåga att måla på ett sätt som gör att man som betraktare sugs rakt in i bilden, jag blir som förtrollad av hans verk. Det är något i färgsättningen och intensiteten som gör det omöjligt att värja sig, man står kvar längre än man tänkt och låter blicken vandra över duken. Titta upp! Här hittar vi applikationsbroderiet "Vilket himla liv" av Elin Claesson och Maja Möller. Sa någon dystopi? Här är “Slutet” av Carina Tabbert. Ett broderi som föreställer ett atombombsmoln i bakgrunden, det idylliska hantverket i kontrast till motivets brutalitet.För mig var denna bonad kanske det mest drabbande verket i hela salongen. Jag kom på mig själv med att tyst mumla “men gud” för mig själv. Det blir helt märkligt när det mysiga, omsorgsfullt handgjorda bär på ett budskap så skoningslöst. Det skär rakt igenom.Såhär beskriver konstnären sitt verk: "För några år sedan började jag samla på bonader från loppisar. Klassiska broderier med visdomsord som förmedlar konservativa ideal. Var flitig, skötsam och nöjd med det lilla. Tag hand om ditt hem och din familj.De välkända ordspråken är tacksamma att laborera med. En liten förändring kan vända hela budskapet. Jag sprättar bort och lägger till. Försöker hitta något i varje enskild bonad som kan få den att kännas relevant igen, spegla den tid vi lever i.Bonaden som jag utgått från i det här fallet är modernare och lite annorlunda i sitt budskap. Texten är hämtad från Lasse Stefanz dansbandsklassiker De sista ljuva åren. Den pastellfärgade solnedgången som paret betraktade från början har jag sprättat bort och ersatt med ett svampmoln. Även texten är omarbetad. Nu handlar det inte längre om år, nu återstår bara minuter innan allt tar slut." "Uppehåll" av David Västerbo. Årets vårsalong har ett helt rum med neonljus. Här syns Josefin Eklunds “Mysterious Goats and Geometric Heads” som känns drömlik och svårtolkad på ett sätt jag tycker om. "Knarkomat" av Tedde Twetman. Såhär beskriver konstnären sitt verk: "Idén till Knarkomat kom ur en enkel observation: bankomater försvinner, men vissa blir kvar på märkliga platser. Varför just där? I takt med att färre använder kontanter för vardagliga köp blir de ett betalmedel som i praktiken främst används i informella och illegala sammanhang. Bankomaten förvandlas från samhällsservice till något mer tvetydigt. Är det så vi vill ha det? Kontanter är fortfarande viktiga, i teorin i alla fall." Jag saknade fotografier i årets salong. Det fanns några, men jag hade önskat fler och med större bredd. Här är "What is a reach?" och "What is a calling?" av Alazar Keiredin. "Österlens insatsstyrka" av Lars Grönwall. "Flickan med vattenpistoler" av Xanna Åkervinda. När vi lämnade utställningen var jag inte direkt upplyft, snarare fundersam. Men jag kände känslor, och visst är det precis det konsten ska göra? Skava lite och väcka tankar. Tradition trogen avslutade vi med lunch på Blå Porten. Jag åt en god tomatsoppa och sedan blev det bullar och mazariner till fika. En mjuk och välbehövlig landning på en intensiv konstupplevelse.Årets vårsalong på Liljevalchs pågår till och med den 3 maj. Har du möjlighet, gör ett besök.Läs också: Liljevalchs vårsalong 2025
