I fredags var jag på biopremiären av Wuthering Heights! Foto: TTEfter att ha följt pressturnén med stort intresse kändes det nästintill högtidligt att kliva in på ljuvliga Roxy Bio i Örebro. Roxy är en intim, vacker liten biograf med röda sammetsstolar, lampetter på väggarna, kafé med självservering och en stämning som känns mer Paris än småstad. Helt perfekt kuliss för årets mest omsusade kärleksfilm. Som jag hade sett fram emot detta!”Men vadå kärleksfilm?!” säger vissa som läst boken. Jag läste Svindlande höjder av Emily Brontë som fjortonåring, och det är utan tvekan en helt hysteriskt våldsam och mörk olyckssaga. Många bokälskare avfärdar filmen eftersom den skiljer sig väsentligt från romanen, men utforskandet av kärlekens mest förgörande sidor finns ändå där i allra högsta grad. Och oavsett känner jag bara, kära någon, vad spelar det egentligen för roll när vi har ett sådant här visuellt mästerverk framför oss på bioduken? Ta det för vad det är, filmen behöver liksom inte vara boken när vi får se Margot Robbie och Jacob Elordi, helt löjligt vackra båda två, genom destruktiv besatthet driva varandra till vansinne i överdådiga kostymer. Foto: TTOch barnskådespelarna Charlotte Mellington och Owen Cooper som spelar Catherine och Heathcliff som unga? Briljanta. Jag blev tårögd exakt sjutton minuter in i filmen och rörde mig sedan genom hela känsloregistret fram till slutet, då jag grät, alltså snyftade högt, och var helt omskakad. Vilken upplevelse. Owen Cooper och Charlotte Mellington spelar Heathcliff och Catherine som barn. Foto: TT Foto: TT Foto: TT Foto: TT Foto: TTRegissören Emerald Fennell har varit tydlig med att detta är en extravagant, konstnärlig nytolkning av den brutala boken. Tematiskt finns grunden kvar, men hon har moderniserat det gotiska originalet och skruvat upp allt till en nivå som är vild och överväldigande vacker. Redan från första scenen etableras filmen som ett visuellt överdåd. Flätor i blont hår väver sig över duken och formar förtexterna. Det finns så många tjusiga detaljer överallt att man blir helt tokig, och scenerna där Catherine precis har flyttat in hos Edgar påminner om sekvenser ur Marie Antoinette. Även om inget sägs rakt ut berättar musik och scenografi hela historien. Maten och ljuset fungerar som viktiga symboler, när vi först möter familjen Linton säger deras överdådiga dukningar och upplysta rum allt om klasskillnaden gentemot Earnshaws. Foto: TT Foto: TT Foto: TTJag läste en intervju med filmens ansvariga makeupartist Siân Miller som berättade hur de arbetat med sminket och särskilt rouget för att förstärka karaktärernas känslor av längtan och begär. Personligen älskar jag det lekfulla, det överdrivna, det vågade, det omoraliska. I konsten får det det vara så. Om jag säger scenen i vagnen och de överraskande BDSM-inslagen, hallå? Det märks att det är en kvinnlig regissör bakom, för det här är riktigt sexigt. Foto: TT Foto: TT Foto: TTLandskapen på Yorkshires hedar är förtrollande med regnet, Catherine som springer över vidderna, Heathcliff som rider i natten mot en blodröd gryning, naturens vildhet som speglar hans galenskap. Musiken av Charli XCX driver hela tiden berättelsen framåt i ett perfekt febrigt, desperat tempo. Jag blev som sagt helt tagen av den här filmen och ville aldrig att den skulle ta slut. Gå och se, känn, låt dig svepas med, det är kul. En stark 4/5 av mig. Har du sett filmen eller läst boken? Vad tyckte du? Berätta gärna i en kommentar < 3Läs också: Veckans stilinspiration: Carolyne Bessette-Kennedy
