Efter många år på festivaler och konserter, både som besökare och fotograf, har jag samlat på mig några ögonblick som betyder extra mycket.Just nu håller jag på att planera inför mitt fjärde år som fotograf på Tons of Rock, Norges motsvarighet till Sweden Rock, vilket gör att jag är lite extra inne i ett festivalmood. Det finns få saker som inspirerar mig så mycket som musik och liveupplevelser, så nu ska ni få mina topp tre konserter genom åren. Jag har sett så många bra spelningar att jag fått vara stenhård i mitt urval. För mig handlar en konsert inte bara om artisten eller musiken, utan om helheten med känslan, energin och det där starka som uppstår i stunden och stannar kvar.Och det gjorde verkligen de här. Lana Del Rey på Bråvalla, 2014Kvällssolen var varm och glödande den där junikvällen. Exakt på utsatt tid klev hon upp på scenen, iklädd vit singoallatopp och jeansshorts, barfota, med tuggummi i munnen och håret perfekt svallande över axlarna.Hon log stort, började sjunga Cola, och direkt hände något. Ett lugn la sig över publiken, nästan som ett kollektivt andetag. Hennes scennärvaro var förtrollande, och det gick inte att sluta titta. Mellan låtarna tog hon diskreta bloss från en cigarett, rörde sig med mjuka, nästan försiktiga rörelser, drack milkshake med sugrör och sa att hon fick "good energy" av att vara på Bråvalla.Halvvägs in i spelningen la hon plötsligt ner mikrofonen, klev av scenen och gick fram till fansen på första rad. Tog selfies, kramades, tog emot blomsterkransar och en keps som hon sedan bar under några låtar.Det var ett mycket graciöst och stillsamt framträdande, och jag ville knappt blinka. Kvelertak på Peace & Love, 2011Det här var innan de slog igenom stort, med sångare Erlend Hjelvik i spetsen. I en minimal lokal där det gick inte att komma undan, på bästa möjliga sätt, och energin var rå, brutal, intensiv och helt omslutande. Jag kommer ihåg hur musiken kändes i kroppen och hjärnan försökte att greppa vad det var som hände. Det här var något nytt, jag hade aldrig hört något liknande förut. Det fanns inget filter mellan bandet och publiken, allt bara träffade rakt i hjärtat. Det var första (men absolut inte sista) gången jag såg Kvelertak, och jag minns tydligt att det kändes som att det fanns ett före och efter. Guns N’ Roses på Coachella, 2016Ett ikoniskt band på en ikonisk festival, och dessutom en av de mest efterlängtade återföreningarna i rockvärlden. Kärntrion med Axl Rose, Slash och Duff McKagan var tillbaka, och det märktes i luften redan innan första tonen.Axl satt i rullstol under hela spelningen efter en skada vilket såklart påverkade hans rörelseförmåga, men inte hans närvaro. Rösten bar och energin var där.Setlisten var en ren best of med alla låtarna man ville höra, från November Rain till Welcome to the Jungle. Och när Sweet Child O’ Mine ljöd ut över den kaliforniska öknen och hela publiken brast ut i allsång, var det bland det mäktigaste jag varit med om. Det var en nästan overklig upplevelse, att få vara med om något som man på ett sätt vet är större än stunden.Nej vet ni, jag vill faktiskt berätta om en spelning till: Grace Jones på Piknik i Parken, 2022En ikon! Allt med henne är så proffsigt och kompromisslöst. Det kändes nästan mindre som en konsert och mer som ett performance jag inte riktigt kunde värja mig mot och det var väldigt kul att uppleva.Vilka konserter har gjort intryck och stannat kvar hos dig? Dela gärna i en kommentar < 3 Läs också: Street style - fem fina sätt att bära denim i vår
