Hej igen! Jag nåddes precis av nyheten att David Lynch har gått bort och kände genast att jag ville hoppa in här i bloggen för att göra ett litet hyllningsinlägg. Har du sett något av David Lynch? Jag var lite för ung när Twin Peaks började sändas, men kunde ändå inte låta bli att tjuvtitta med skräckblandad förtjusning över mammas axel. Foto: TTMed sin unika stil och sina surrealistiska berättelser har David Lynch varit en konstant inspirationskälla för filmskapare, konstnärer och hela modevärlden. Hans filmer är som drömmar, ibland vackra, ibland mardrömslika, alltid minnesvärda. Här kommer mina tips på fem av hans visuellt mest imponerande verk. Foto: TT Wild at Heart (1990)En passionerad, kaotisk och visuellt explosiv roadmovie som bara Lynch kunde skapa. Historien om Sailor och Lula, spelade av Nicolas Cage och Laura Dern, är en kärlekssaga på gränsen mellan det romantiska och det brutala. Filmens färgstarka estetik, med sina eldsflammor och neonljus, speglar karaktärernas intensiva känslor och den farliga världen de navigerar i. Lynch lyckades blanda det poetiska med det groteska på ett sätt så man blir helt omtumlad. För att inte tala om huvudrollsinnehavarnas outfits i filmen, hallå! Det skulle kunna vara ett helt eget blogginlägg bara det. Blue Velvet (1986)Lynch bjuder oss på en idyllisk småstadsmiljö som snabbt förvandlas till en klaustrofobisk och hotfull plats. Flera av scenerna är förstärkta av hans mästerliga ljussättning, där varje detalj bidrar till en subtil men påtaglig känsla av obehag. Rollistan är otrolig med namn som Kyle MacLachlan, Isabella Rossellini, Dennis Hopper och Laura Dern. Mulholland Drive (2001)En mörk dröm som man ändå inte vill vakna ur. Lynch utforskar Hollywoods glamorösa fasad och de mörka hemligheterna bakom den. Neonljus, sammetsmjuka nattbilder och sårbarheten i Naomi Watts’ gestaltning av Betty skapar en visuell symfoni som få andra filmer kan mäta sig med.Twin Peaks: Fire walk with me (1992)Denna prequel till den ikoniska TV-serien är fylld av färgsprakande scener och mörka skogar som tycks andas och leva. Laura Palmers förtvivlan speglas i filmens ofta drömlika och skrämmande estetik. Eraserhead (1977) Lynchs debutfilm är en visuell symfoni i svartvitt. De industriella miljöerna, den drömlika bildkompositionen och det skarpa spelet mellan ljus och skugga skapar en surrealistisk värld som är både fascinerande och obehaglig. Varje bildruta i den här filmen skulle kunna hänga på ett galleri. Foto: TTDavid Lynch var en visionär och en konstnär som inte bara berättade historier utan skapade fantasivärldar att förtrollas av. Hans filmer är som en modevisning för själen, som chockerar, förvånar och inspirerar. Man skulle kunna säga att han visade oss skönheten i det absurda och det absurda i skönheten. Hans konst lever såklart alltid vidare.
