Med jämna mellanrum dyker det ju upp minnen i mobilen, och den här gången blev jag påmind om exakt den här tiden på året för två år sedan, då jag stod på scen under den prestigefyllda fotofestivalen Oslo Negativ i Oslo och pratade om mitt arbete som street style- och backstagefotograf.Här ska ni få delar av presentationen i bloggform. Foto: Ketil MartinsenJag började med att berätta om hur det föll sig naturligt för mig att landa just i nischerna street style och backstage. Jag älskar mode, och jag älskar att fota människor – det äkta, oförutsägbara och stämningsfulla. Det höga tempot, kreativiteten och känslan av att vara en liten del av ett stort maskineri. Jag fotar ju även event och festivaler, men hade fokus på mode just denna gång. Jag behövde inte stå ensam i rampljuset! Min familj var på plats för att lyssna och Mathilda kom upp och gjorde mig sällskap. Min sötaste sidekick någonsin < 3 Jag visade bilder från olika visningar och berättade hur det är att arbeta backstage, en värld där det ofta är stökigt, trångt och intensivt, men där det också är just det som gör det magiskt.BackstageBackstagefotografens roll handlar om att vara flugan på väggen, att jobba snabbt och effektivt utan att ta plats, men ändå bidra till den goda stämningen. Jag gillar att tänka att min uppgift är att ge en exklusiv inblick i något de flesta aldrig får se. Jag pratade om konsten att inte jaga perfektion, att backstagefoto aldrig ska vara "för" perfekt. Det är just det ofullkomliga som gör det levande, som en trasslig sladd, ett fniss, ett gapskratt, en förväntansfull blick, någon som justerar en sko i sista sekund. Jag gillar att fånga och förmedla modellens personlighet, innan hon kliver in i karaktär på runway.Street styleSedan gick jag vidare till att prata om street style. Jag berättade att det är ett område där du måste vara både alert och intuitiv. Ibland får du bilden du önskar på tre sekunder, ibland väntar du en timme utan att något händer. Jag beskrev två olika sätt att arbeta. Det första är efter eget öga, där jag fotograferar människor vars stil och utstrålning inspirerar mig. Det andra är efter brief och beställning från magasin, när de ska göra ett jobb på ett specifikt tema. Då kan jag bli ombedd att aktivt leta efter specifika trender som cowboyestetik, 00-talsvibbar, sneakers eller något annat. Jag delade även med mig av en liten hemlighet, att jag gärna fotar först och frågar sen. Som Ellen von Unwerth sa: “I like to photograph people before they know what their best angles are.” Det är ofta, inte alltid men ofta, då man ofta får de mest levande bilderna, innan posen kommer fram.Jag berättade också om vikten av att alltid ha kameran redo, för ibland händer allt på en sekund. Som när jag utan ansträngning fångade Carine Roitfeld på en parkeringsplats – och den gången då jag missade en perfekt chans med Kylie Jenner för att jag stod och bytte lins (låt oss inte prata om det, tack). Ett annat tips är att hålla ögonen öppna efter leenden och, om det passar sig, ge en genuin komplimang till personen du fotar. Den sista bilden jag visade under min föreläsning var på skådespelerskan Alicia Agneson, tagen i ett ögonblick av spontant skratt. Två år sedan just den här presentationen på Oslo Negativ har gått men känslan hos mig sitter kvar, pirret och glädjen att få dela med mig av min värld bakom kameran. Läs också: 12 enkla tips för en mysig november
