F har varit i London hela helgen, och jag har varit ensam hemma med barnen. Det har regnat nonstop och trots att vi haft det mysigt med cykeltur, badhus, pussel, böcker, godis och film har jag inte kunnat låta bli att känna hur höstmörkret krupit in på mig framåt kvällarna. När barnen somnat och jag vikt tvätt framför det senaste avsnitten av Babel har en välbekant känsla infunnit sig. Jag har känt mig ensam, ledsen och höstdeppig.Jag brukar drabbas av det så här års. Det är mörkret förstås, och den obönhörliga känslan av att tiden bara fortsätter framåt oavsett om man själv hänger med eller inte. Veckor passerar, årstider skiftar och någonstans däremellan blir jag påmind om tidens gång på ett sätt som gör mig så melankolisk.För en tid sedan såg jag en intervju med konstnären Marina Abramović där hon berättade om hur hon ibland tappade modet. Hon tillät sig att vara i känslan, men så efter en stund då brukade hon säga till sig själv: ”Enough with this shitty mood.” Det är ord som fastnade hos mig, jag tycker om den rättframma formuleringen.Jag tillät mig själv att vara deppig under fredags- och lördagskvällen. Men så kom söndagen och det fick vara nog med självömkan, och jag tog till mina två bästa knep för att muntra upp mig:1. BakaSom jag skrev i min senaste helglista (punkt 9!) är bakning ett av mina bästa knep när jag känner mig nere. Jag bakade bröd till frukost och äppelpaj. 2. Ring en vänJag stuvade in barnen i bilen, tog med mig äppelpajen och åkte hem till min kompis Kristian. Vi gav oss ut på skogspromenad, och gick sen in och fikade och hann prata en stund medan barnen lekte. När vi åkte därifrån kändes allt lite lättare. Inte för att hösten plötsligt kändes mindre mörk, men för att jag hade fått lämna mitt eget huvud en stund. Enough with this shitty mood. Det var min helg! Hur har ni haft det?Läs också: Favoritlooks hos Julie Kegels och smarta stylingtips
