Jag är i tagen för vårstädning just nu, både mentalt och hemma i lådorna. Häromdagen började jag gå igenom gamla hårddiskar och hittade flera mappar med bilder jag nästan hade glömt bort. Det blev en påminnelse om min egen resa som fotograf, och hur mycket man faktiskt utvecklas över tid, utan att tänka på det.Att stanna upp och se tillbaka är kanske ett av de mest underskattade sätten att förstå sin egen resa. Särskilt i ett kreativt yrke, där man hela tiden blickar framåt. Men ibland behöver man faktiskt titta i backspegeln för att se hur långt man har kommit.Det här är bilder från en av de allra, allra första fotograferingarna jag gjorde i “egen regi”, för ungefär sju år sedan. Jag fotade min vän Andrea i Villa Stenersen, en helt otrolig byggnad i Oslo ritad av Arne Korsmo, som ofta används för fotograferingar och filminspelningar. Det var bara vi två som gjorde plåtningen, det var ett passionsprojekt med bilder till hennes Instagram och min portfolio, samt några bilder till ett samarbete med ett jeansmärke. Trots att det var helt obetalt kändes det stort då.När jag ser på bilderna nu känns det som att kastas tillbaka i tiden. Jag har tusen saker jag skulle göra annorlunda idag, med mer erfarenhet i ryggen. Men jag blev också påmind om något jag annars så lätt glömmer bort, hur mycket jag har utvecklats och hur långt jag faktiskt har kommit. Utveckling sker ju ofta tyst, över tid. Utan att man riktigt märker det själv.Det är så lätt att bara vara i nästa steg, nästa jobb, nästa bild. Just därför är det också så lätt att glömma sin egen resa. Det är fint att påminna sig själv om den ibland. Bilder från front row hos Isabel Marant som hamnade i Vogue Scandinavia. Det var första gången jag var på jobb i Paris, första gången jag var på en internationell visning – jag hade ingen inbjudan, men snackade mig in (mer om den historien en annan gång). Det var också första gången mina bilder publicerades i Vogue Scandinavia, det kändes såklart superstort. När jag ser hur jag fotade streetstyle då jämfört med idag, är det som natt och dag. Jag får nästan lust att plocka fram skämskudden när jag tittar på bilderna, men jag tänker att det är okej? Det är väl lite så man ser att man har utvecklats. När man jobbar som frilans är man ju sin egen, på gott och ont. Fördelarna är fantastiska, men en nackdel är att det i perioder kan kännas ganska ensamt. Man är sin egen chef, sin egen kritiker och sin egen hejarklack. Min hejarklack är väldigt tyst ibland. Jag har svårt att ge mig själv beröm, och jag känner mig sällan bättre än min senaste bild. Jag älskar verkligen att genuint peppa och lyfta andra, men det är svårare när det kommer till mig själv. Mina bilder publicerade hos Melk & Honning, Norges ledande magasin för modenyheter. Det var min första modevecka någonsin och den första gången som mina bilder blev publicerade av ett magasin. Såhär glad var jag över det! På hotellrummet i Köpenhamn 2021, under min allra första modevecka. Ett av mina nyårslöften i år är ju att fira mina egna segrar mer. Och att då och då stanna upp, blicka bakåt och faktiskt ta in min egen resa. Det kräver något – en aktiv reflektion, och en hel del självmedkänsla.Här är fem saker jag själv försöker påminna mig om, och som kanske kan inspirera dig också. Och det här behöver ju inte alls vara jobbrelaterat, det går att applicera på precis vad som helst. Bara du vet vilka segrar i ditt liv du vill fira.Skriv en “stolt-lista”Notera saker du är stolt över, både stora och små. Ta fram listan när tvivlet smyger sig på.Öva på din självmedkänslaPrata med dig själv som du skulle prata med din bästa vän. Vad hade ditt yngre jag sagt om hon såg dig idag? Och vad kommer ditt äldre jag att säga?Titta på vad du har tagit dig igenomAllt du gjort, och de där perioderna som kändes tunga då – du är inte samma person idag. Du är starkare, klokare och mer erfaren. Påminn dig själv om din styrka.Fira längs vägenInte bara målgången, utan alla små steg dit. Det är ju där livet händer.Det är skillnad på att inspireras och att jämföra sigInspireras av andra, men jämför dig inte med andras yttre fasader.För livet går ju i cykler upp och ner, fram och tillbaka. Och när man zoomar ut en bit blir det glasklart att vi rör oss framåt, även när det ibland inte känns så. Så se till att stanna upp med jämna mellanrum, se tillbaka och känn dig stolt över var du är idag.Läs också: Kafébesök, bokfynd och ett nytt pastarecept
