Hej fina ni. Hur är läget? Här kommer en kort statusrapport från min januari så här långt.Det känns som att vi befinner oss i någon slags vinterbubbla, och jag trivs bäst i hemmets lugna vrå. Kanske beror det på den oroliga världen runt oss, kanske på vintern och kylan. Jag upplever att både jag själv och många runt omkring mig just nu är ganska nöjda i det lilla. Kanske har vi inte ork till mer. Och det är helt okej. Jag knogar på i stillhet, mailar, bokar, förhandlar och förbereder. Planerar och strukturerar för att både vardagen och livet ska fungera så smidigt och behagligt som möjligt. Tar hand om barnen, lagar mat, städar, tvättar, går till gymmet, simmar, läser. Strävar ständigt efter att lägga mig tidigt, men det är som om dygnets timmar inte riktigt räcker till. Jag fyller år nu på lördag och brukar ofta bli lite känslomässigt svajig inför min födelsedag, känner mig glad och lite nedstämd om vartannat. Det hör till, tänker jag. Jag ser fram emot att fira i helgen. Min äldsta dotter skriver obehindrat med små bokstäver nu, eller gemener, som hon själv säger. Min yngsta tycker fortfarande att det är toppen att vakna okristligt tidigt, men väcker mig genom att stryka mig på kinden med sin varma, mjuka lilla hand och säga ”I love you”. Det är svårt att inte vakna med ett leende då, trots den tidiga timmen. Jag läste ut boken Body Double av Hanna Johansson häromdagen. Den har legat på nattduksbordet länge, men nu tog jag mig äntligen tid. Vissa stycken kändes något utdragna med ett repetitivt språk, men i det stora hela var den underhållande och hade ett fängslande driv, särskilt mot slutet. Tankarna vandrar mot Köpenhamn nästa vecka. Jag borde kontrollera fotoutrustningen, sortera minneskort, packa linser. Fortsätta svara på inbjudningar. Och så tänker jag tillbaka på hur det var för bara fyra, fem år sedan, när jag själv mailade och frågade om att få stå på listor. Nu blir jag inbjuden till både visningar och event jag tidigare knappt vågade drömma om, och känner en stor glädje för det. Jag ger mig själv en liten mental klapp på axeln för allt arbete som lett hit. Alla sena kvällar, allt tvivel, alla ”men vad ska de säga?” och ”hur ska det här gå?”. Och så gick det. Frilanslivet är inte alltid en dans på rosor. Men när det fungerar, då är det en hel blomsteräng.Tittade på några utdrag från Guldbaggegalan och kände hur suget efter bra film vaknade till liv. Inte minst efter att ha sett glimtar från galans stora vinnare, Eagles of the Republic. Den har nu seglat upp högt på min vill se-lista. Januari får vara stillsam. Lite lågmäld. Lite mjuk. Det räcker bra så. Läs också: Pinterest predicts 2026: street style och trender för det nya året
