Igår var jag på Munchmuseet! Trots att jag varit där tidigare under den norska modeveckan och på olika event, har jag aldrig tagit mig tid att se konsten förrän nu. Och vilken underbar upplevelse det var. Munchmuseet ligger i Bjørvika i Oslo precis nere vid vattnet, och den enorma byggnaden med sina lutande glasfönster känns nästan som ett konstverk i sig själv. Museet öppnade ursprungligen redan 1963, hundra år efter Edvard Munchs födelse, men flyttade 2021 till denna nya byggnad där hela tretton våningar sträcker sig upp mot Oslofjorden. Det största pirret inför besöket handlade såklart om att få se Skriet.På fjärde våningen, i samlingsutställningen Edvard Munch uendelig, visas verket i ett eget rum där de olika Skriet-verken finns utställda. Det finns tre versioner som visas en halvtimme i taget, en målning, en teckning och en litografi. När vi först kom in i rummet visades litografin: Det var så mäktigt att se den!En timme senare gick vi tillbaka igen, och då öppnades luckorna långsamt för en ny version. Hela rummet var fullt med folk men blev alldeles tyst på ett sådant där sätt som bara konst ibland kan få människor att bli.Barnen och jag hade lekt en liten gissningslek innan om vilken lucka vi trodde skulle öppnas och vilket verk vi hoppades få se. Till vår stora glädje stod vi vid precis rätt lucka när teckningen långsamt uppenbarade sig framför oss: Det var väldigt speciellt att få se Skriet i verkligheten. Ett motiv man sett hundratals gånger tidigare, men som ändå känns nästan märkligt starkt när man står där framför det på äkta. Men varför visas inte alla tre versionerna samtidigt? frågade jag nyfiket en av museivärdarna i rummet. Jo, jag fick veta att Munch arbetade på papper och papp, vilket gör verken mycket känsligare för ljus än traditionella oljemålningar på duk. För att skydda färgerna och materialen visas de olika versionerna därför i rotation under dagen. Helt rimligt när man tänker på det, och fint att museet arbetar så varsamt för att framtida generationer också ska få möjlighet att uppleva dem. Här ryms såklart också alla de andra ikoniska klassikerna, som Madonna. Sommarnatt, stemmen. Jag älskar färgerna i den här, så mjuka, drömska och behagliga. Pikerne på broen. En liten fun fact här är att jag faktiskt har gått på just den här bron i Åsgårdstrand där målningen blev till, eftersom min svärmor har bott bara ett stenkast därifrån. Självporträtt mot grön bakgrund och Tulla Larsen. Och nu ska ni få höra en ganska fascinerande historia.Tulla Larsen och Edvard Munch träffades 1898 och inledde en intensiv relation som pågick i fyra år, präglad av både stark passion och konflikt. Hon längtade efter trygghet och ville gifta sig, medan han kämpade emot allt som handlade om förpliktelse och bindning.Under relationen målade Munch ett gemensamt porträtt av dem båda där han själv framstår som solbränd och frisk, medan Tulla är grön i ansiktet och ser hålögd och utmattad ut. Deras kärlekshistoria slutade dramatiskt i bråk och bitterhet, och i samband med ett uppslitande gräl blev Munch skjuten i handen. Efteråt sågade han itu deras gemensamma porträtt, vilket resulterade i två separata verk: Självporträtt mot grön bakgrund och Tulla Larsen. Tulla Larsen sägs dock ha varit Munchs stora kärlek, och flera avbildningar av henne återkommer genom utställningen. Munchmuseet visar också tillfälliga specialutställningar med konstnärer som på olika sätt har en koppling till Munch. Just nu visas Paula Rego. Paula Rego växte upp i Portugal under en tid då kvinnors frihet var starkt begränsad, och hennes konst rör sig ofta mellan personliga erfarenheter, myter, sagor och mänskligt mörker. Utställningen på Munch visar över 140 av hennes verk, allt från collage till monumentala figurativa målningar och skulpturer. Den enorma mängden verk bara fortsätter och fortsätter genom salarna. Det finns flera tydliga kopplingar till Edvard Munch, både visuellt och tematiskt, vilket gör att utställningen passar så fint just här.Paula Rego visas till och med 2 augusti och är verkligen värd ett besök.Låt oss runda av med lite mer Munch nu då. På sjunde våningen finns en stor utställning med Edvard Munchs grafiska verk, som visar vilken otrolig bredd hans konstnärskap faktiskt hade. Här finns en trevlig ritstation där man själv kan skapa konst genom att måla med kritor på papper över olika utstansade mallar, inspirerade av verken i salen.Barnen älskade det såklart, och jag med! Den här gjorde min femåriga dotter, jag kommer att rama in den hemma. Efter nästan tre timmar på museet smakade det gott med fika. Barnen valde våfflor med blåbärssylt och jag tog te och chokladkaka. Visst är museibutiker bland de bästa butikerna som finns? Jag tycker det. Vi gick därifrån med några små souvenirer och väldigt många intryck rikare.Om du har möjlighet att besöka Munchmuseet någon gång så gör det. Ett helt fantastiskt museum.Läs också: 5 svenska konstnärer att känna till
