Låt oss stanna en stund på Louisiana. Vilka utställningar såg jag där i helgen? MarisolFörst ut var Marisol, vars utställning är hennes första stora europeiska retrospektiv. Född María Sol Escobar i Paris, med venezuelanska rötter, var Marisol en central men länge underskattad röst på 60-talets New York-scen. Hon var en nära vän till Andy Warhol och hennes verk är ofta träskulpturer i naturlig mänsklig storlek som rör sig mellan popkonst, surrealism och humor. På Louisiana möts man av flera rum fyllda av ett imponerande antal karaktärer, alla med självironi och en sorts stilla intensitet. Hennes självporträttsfigurer och iscensatta scener blandar lekfullhet med skarp samhällskommentar om kvinnlighet, konsumtion och kändiskultur. Det är underhållande! Utställningen pågår till den 22:a februari 2026. Jag tar med barnen på konstutställningar så ofta jag kan, och jag älskar att höra deras tankar och funderingar. Den här bilden är tagen av min äldsta dotter. Små kusiner på konstrunda. Kaari Upson – Dollhouse: A RetrospectiveSedan fortsatte jag till Kaari Upson – Dollhouse: A Retrospective. Här fick barnen gå till pysselrummet då denna utställning innehåller flera verk som inte är barnvänliga. När Kaari Upson gick bort i cancer 2021, endast 51 år gammal, stod hon som en av USA:s mest betydelsefulla och mångsidiga konstnärer. Hennes konstnärskap rörde sig fritt mellan skulptur, teckning, performance, film och måleri, alltid med en stark känslomässig närvaro. Det är verk som bär spår av kroppen, minnet och relationerna mellan människor. Teman som identitet, sårbarhet, sex och förlust löper som en nerv genom hela hennes arbete och känslan är intensiv, komplex och personlig. Ett av Upsons mest kända verk, "When Kaari met Larry". I början av 2000-talet hittade Kaari Upson en dagbok i ett övergivet hus intill sitt barndomshem i San Bernardino, Kalifornien. Den tillhörde en man vid namn Larry, hennes granne, som hon aldrig hade träffat. Genom dagboken och olika anteckningar växte fantasipersonen Larry fram och blev en spegelbild av Upsons längtan, mörkaste fantasier och förvrängda självbild. Hon kallade materialet The Larry Project och iscensatte deras "relation" i alla tänkbara och otänkbara, groteska scener. Resultatet blev ett slags utforskande av hur vi bygger och iscensätter våra identiteter, både genom det vi minns och genom hur andra betraktar oss utifrån. "Larry" återkommer i olika skepnader i flera av verken. Jag gick runt i salarna med en blandning av fascination och ett lätt obehag, och det är ett gott betyg från mig. Jag dras till konst som känns och vågar skava lite. Dollhouse: A Retrospective pågår till och med 26:e oktober så du har en vecka på dig att se denna otroliga utställning!Jon Rafmans 9 EyesDärefter kom jag till Jon Rafmans fotoutställning 9 Eyes. Rafman arbetar med digitala bilder och internetkultur, och här handlar det om världen sedd genom Google Street View. “Har han inte fotat själv?” hann jag tänka innan jag förstod att han i över tio år samlat dessa bilder, ögonblick som Googles kameror fångat: märkliga, vackra, tragiska, absurda fragment ur vardagen. Livet, helt enkelt. På Louisiana visas ögonblicken i stora format, iscensatta på ett sätt som verkligen får en att tänka på vår tid. Hur teknologin inte bara observerar oss, utan också formar vår syn på verkligheten. Jon Rafmans 9 Eyes pågår till och med 11:e januari 2026. Förutom dessa tre starka utställningar finns förstås allt det där som gör Louisiana till Louisiana. Den permanenta samlingen till exempel, med sina tidlösa verk av bland andra Shara Hughes, Tal R, Jonathan Meese, Daniel Richter, som ger balans och andrum. Det slog mig, när jag gick därifrån, hur ovanligt heltäckande Louisiana är. Här möts det analoga och det digitala, det intima och det storslagna. Det här är konstupplevelser man bär med sig länge. Om du planerar ett besök i höst, kom ihåg att ge dig tid. Låt konsten få ta plats i lugn takt. Jag talar av erfarenhet när jag säger att det är lätt att bli överväldigad till en början. Åk hit om du har möjlighet!
